Eftertankens kranka blekhet

Nu är skördetid. Och eftertankens tid. Hur kunde jag gjort bättre? Och vad har jag kvar som bara måste göras i år?

Det är länge sedan jag skrev här, det betyder inte att jag inte har varit i sjöbergen. Men det har varit sommar, semester och lotten har fått den nödvändigaste underhåll. Inga större extravagansa. Och skrivandet har fått ingenting.

Som det ser ut nu så blommar det fortfarande massor, ringblommpor, höstflox, hm och en massa annat som jag inte kommer på nu. Bönerna är storväxta, en del morötter håller på att bli något andra är löjligt små. Idag gjorde jag en fisksoppa och alla grönsaker jag hade i kom från lotten. Det är en god känsla. Vi , jag och Arild, skördade mer potatis idag, inte all men en del. Slängde ut en del gröngödslingsfrön där det var tomt. Summeringen på potatisfronten blir att av alla sorter är amadine fortfarande min absoluta favorit. Det blir kanske inte tokmånga potatisar. Men de är goda och trots att all potatisblast fick (kan det ha varit?) bladmögel så klarade sig den sortens poatatisar mycket bra.

Vad har jag mer? Jo, av den jättepumpa jag och Yrla skulle odla i år blev det absolut ingenting. Däremot har det blivit ett väldigt växande av squashar på ett annat ställe och här kommer den här sommarens stora fråga. När ska jag lära mig att märka ut det jag sår ordentligt? Med skyltar överallt, med text som tål massor av regnande, jord och västkustblåst? Jag har ingen aning om vad det är för squshar som nu växer så det knakar. Jag vet inte vad de två bondbönesorterna heter.Så jag kan ta frön av dem men vet inte sen vad det är jag odlar. Lika illa är det med de andra bönorna. Tja med alltihopa. Det enda som jag verkligen kan se vad det är det är polkabetorna. De är roliga, de ska få komma tillbaka. Men det pinsamma i den här röran är att jag har fått fantastiska fröer från medlemmar i fröodlarföreningen Sesam. Själva poängen är att man ska odla frön. Men hur ska det går till när det är sånt kaos i planteringarna?

Det andra misstaget som jag gör år efter år är att jag sår för tätt. Bönorna tillexempel. Jag har nu massor men de står så tätt att de nästan möglar. Sniglarna älskar det men jag gillar det inte alls.

Hm, vad kan jag berätta mer? Jo, krusbären har blivit sylt liksom vinbären. Och trots att det känns som att det var riktigt länge sedan vi skörda och plockade fanns det fortfarande några vinbär kvar idag och vi smakade och de var väldigt goda.

Jag har också hört av andra att de rensar ogräs i sina gångar. Ha ha ha ha. Jag är glad om jag hinner med odlingbäddarna. Och så var det det här med hallonen. Redan förra året hade jag som plan att byta ställe. Jag har grävt bort de gamla, yeeha! Men den nya plätten, den måste bli klar, senast i september. Och min goda odlargranne Lena erbjöd mig just sina hösthallon. Så nu måste det bli av. Men hur var det med det där? Ska man alltid köpa nya hallonplantpor som jag har läst nånstans? Eller är det bara ett försäljningstricks? Någon därute som vet?

Gött skördande på er!/U