Nästan för varmt

Hu vilken värme. Uj vad gött. Jag och Yrla tog oss en eftermiddag på lotten. Tänkte äntligen komma till skott med mitt projekt döda kirskålen vid krusbärsbusken.

Tog med mig en kasse tidningar och den räckte nästan. Yrla hjälpte till och det blev så bra. Fick en gurka och en paprika av en gammal arbetskamrat idag också, som också åkte ner i jorden. Grannarna var nojiga för torka och alla skulle vattna så jag kände trycket och drog fram vattenkannan jag med. Inte för att det gör så stor skillnad men jag fick prova att gödsla med mitt hemmagjorda nässelvatten. Det ska tydligen vara bra.

Det är fullt i jorden nu. Vet t ex inte var jag ska kunna trycka ner Lenas bönor? Som är det enda jag inte har sått nu. Jaja det löser sig.

Natt och sovdags.

en eftermiddag i blåsten

Ibland har man tur. Fick sluta tidigt idag och bestämde mig för att hämta Yrla hos dagmamman och sticka upp till Sjöbergen tillsammans. Fikade och sen lekte Yrla och jag grävde upp ett par blommor, rensade på ogräsrötter och satte om den uppe i kryddlandet där det numera finns gott om plats. Lena kom upp också, och Yrla hjälpte henne sätta lite också. Det var blåsigt men soligt och mysigt ändå.

Hade inte med mig tidningar upp och hann inte gräva upp stjärnflockan. Den ska jag slänga, den blir för stor OCH den frösår sig för mycket, men inuti rötterna finns det några tulpanlökar som jag gärna vill ha tag i innan den åker på komposten. SEN ska de blöta tidningarna på. Helst innan semestern.

Böööönor och squash

Det vankas värmebölja och nu måtte det ändå vara dags, tänkte jag. Tog en kvällstur efter läggningen och till rytmen av kvällens rave har jag nu sått mina bönor och mina squashar. Snacka om urbant odlarliv. Dock inte tillräckligt urbant för att slippa myggen. De börjar bli plågsamma när man är där om kvällarna nu. Och jag minns plötsligt varför jag inte brukade åka dit på kvällarna, trots lugnet och arbetsron.

Jag har satt mina plantor från senaste botaniskavändan. En nätnäva och en tolvgudarsblomma. Hittat några lökar i den övervuxna aklearabatten som jag också har flyttat samt satt luktärtorna och pionen jag fick av Madelene.

Men jag har inte flyttat de blommor jag behöver för att kunna täcka krusbärsrabatten med tidningar som jag har planerat. Nästa gång. Nästa gång.

Köpte prismor på IKEA som jag har satt upp i armeringsnätet där ärterna ska klättra. Det blev nog fint.

Jag hade med mig massor av sallad hem, rabarber som vår dagmamma ska få, samt doftande blågull som jag satt i en vas på köksbordet. Jag känner mig rik.

Från landet

Hälsat på kompisar utanför hindås. Fått med luktärter och en liten liten pion. ett blad bara. Den kommer inte få plats nånstans och jag vet inte var den kan bo nånstans. Men jag bara måste försöka. Pion. Ett långtidsprojekt.

Tidningar

Nu samlar vi tidningar. Ja, det brukar inte vara något problem att få ihop en rejäl hög. Men nu samlas det till något speciellt. Kirskål och åkervinda ska få sig en långtidsdust!

Jag har varit upp några gånger sedan jag skrev senast. Med och utan barn. Men det tar längre tid att flytta blommorna från ogräshärdarna än jag hade tänkt. Delvis beror det på att rotsystemen är invaderade av ogräs och det skräpet vill jag inte gärna flytta med. Inte ens upp till kryddlandet där de får stå i väntan på sina nya platser. Men det som också tar tid är att jag har varit i botaniska. Det är mycket mycket svårt att gå genom botaniska utan att köpa med sig något hem. Förra gången, i förra veckan, slank det med en porslinsveronika och, hm, vad var det mer? Jo, en krypflox. Idag när jag var där, efter ett besök på allergimottagningen som ligger granne med botaniska, så fick jag med mig en tolvgudarblomma och en nätnäva. Hm, mina andra nävor måste jag också flytta på. Var ska de stå? Nävor är roliga för de blommar så länge och gärna om igen. Tolvgudarblomman köpte jag mest för att den såg så speciell ut. Får väl se om den överlever? Den skulle ha det surt om fötterna och jag har ingen aning om hur det är i jorden hos mig.

Jag fick lite ofrivilligt ledigt såhär första arbetsveckan, jobbigt för ekonomin, skönt för dag ett och två har det varit full tilt i skallen på mig på kvällarna. Det är så mycket nytt. Ledigt betyder nån dag i sjöbergen. Då ska de sista blommorna bort från krusbärsplätten och tidningar på. Minst, och sen får jag se. Ja och så ogräsrensning från mina odlingsbäddar, mycket nu så att det inte hinner bli stort och besvärligt. Och så längtar jag till när jag kan så squash och bönor.

lite pill

Fick en kväll till. Gjorde inget särskilt tycker jag. Rensade lite ogräs kring jordgubbarna, kultiverade och rensade runt löken, jorden hade fått en skorpa. Slängde ut lite rädisefrön i en pallkrage och dill i en annan. Grävde ner de sista potatisarna. Sådde en liten rad morötter men glömde märka ut var så jag får se om de får stå kvar? Vattnade ingenting fast jag kanske borde. Såg att det ser rätt tomt ut uppe i kryddlandet. Men kom på att det är bra för...

...nu börjar nästa projekt ta form i mitt huvud. Nytt sätt att attackera ogräset under bärbuskarna. Ska prova att täcka marken med tjocka lager med tidningar. För att kunna göra det måste jag flytta de perenner och lökar som står på fel plats och innan allt är klart kan de gott stå i kryddlandet.

Hmm, vet inte hur mycket ork för det här jag kommer ha i år när jag ska jobba och allt? Får försöka ta hand om det jag har sått i första hand. Men planera går ju.

Äntligen

Äntligen fick jag en tillräckligt lång stund för att hinna glömma tiden. När jag åkte hem var det så mörkt att jordgubbsblommorna lyste vitt, pingstliljorna vaggade i vinden och allt annat var mörkt skumrask.

Nåja, jag ska börja i rätt ände. Efter det totala antiklimax igår såg jag till att få komma till Sjöbergen idag istället. Tog med dottern som sov middag i vagnen på väg upp. Tänkte att det är gott om tid, vi behöver inte vara hemma förrän fem då sambon skulle gå på årsmöte. Men den eftermiddagen var slut innan jag hunnit börja. Eller jo börja hann jag men inte bli något färdig alls. Och hela tiden fick jag vakta så att jag inte missade tiden. Den har nämligen en benägenhet att rinna undan väldigt fort däruppe, tiden. Det gjorde den nu med. Och vi blev så sena hem att sambon kom för sent till mötet...

Så. Efter läggningar tog jag bilen upp. Inga barn. Inga trevliga grannar att snacka med. Bara göra. :-)

Fick rensat färdigt i kryddlandet (hyfsat) lagt på gödseln som jag tänkt länge. Vänt den lilla plätten där de sista potatisarna ska ner. De hade jag glömt hemma för andra gången idag. Fick rensat färdigt i blomlandet vid gången, samt flyttat några av de blommor som stått helt tokigt. Skulle egentligen behöva ta upp alla blommor. Rensa igenom jättenoga för att få bort allt ogräs och sen ösa på med ny jord och gödsel och kompost och sen ner med alla blommorna igen. Det är inte den här säsongens projekt.

I mina pallkragar har salladen kommit, majrovorna hann jag gallra, morötter och fänkål är precis på väg att sticka upp. De första sockerärterna börjar titta fram. Och det syns lite lite av potaisen.

Tänker så lite mer morätter snart, och sommarblommor och säkert nått mer som jag inte minns nu. Och så väntar jag på att jorden ska bli tillräckligt varm så att squaschen, kalebassen och bönorna kan sås.

Ja, just det, fick lite purjoplanter av en granne som jag också satte idag. Uj, vad mycket jag fick gjort.

Det finns något pedagogiskt i att skriva ner vad man gör eftersom jag så lätt tror att jag alltid ska hinna får gjort mer än vad som är möjligt. Jag övar på att se vad som är gjort istället.

Suget efter en egen kolonistuga har inte riktigt släppt även om det känns bättre nu. Maria och Måns: jag är grymt avundsjuk. Och eftersom Maria frågade efter råd och jag inte hinner komma ner nu under våren så skriver jag lite här till er.

Tänk efter vad ni vill använda er jätteplätt till. Vad finns på den? Vill ni ha kvar det? Ska det stå där det står? Det är det första. Sen kollar ni om ni har rotogräs. Där är grannarna ovärdeliga. De vet hur bladen ser ut om inte ni gör det. Jag kan en hel del om kirskål, kvickrot och åkervinda. Men hos er kan det lika bra vara helt andra ogräs som är pinan. Gå inte på myten om att en jordfräs är effektiv och snabbt gör tråkigt jobb. Rensa för hand. För det är nästa steg. Gräv med grepen, rensa bort alla rötter ni ser, gräv igen och få ont i ryggen och må bra. På samma gång som ni gräver kan ni passa på och kolla hur jorden mår, och varför inte gödsla och skicka ner jordförbättrare som halm eller kompostjord?

Just nu håller jag på att samla de flesta blommor på ett ställe för jag har tröttnat på att det står perenner där rotogräset har spritt sig. Det blir svårt att komma åt rotogräset då.

Tog med hem en kasse rabarber att pyssla med imorgon men nu ropar sängen. Sooooova!

Tummetott

Nu är torkan inget problem, skur på skur har öst ner de senaste dagarna. En annons i GP lockade oss att kolla en stuga i Slottsskogskolonin. Sambon är inte intresserad men tycker det är kul att titta. Han vill "ha på riktigt", ett torp på landet, helst med skog till. Jag är intresserad. Just därför vill jag inte egentligen titta. För då händer det som idag. Det var ju naturligtvis helt underbart. Vi kollade på två stugor. Det första var annonsen i tidningen, det var fint för att det såg ut precis som mormor och Kurths kolonistuga gjorde. Blev lite tårögd därinne. Men sen såg vi på en annan där en riktigt entusiast snabbt fångade mig med odlingsprat. Wow! VILL HA!

Jag gillar det lilla formatet. Det skulle gå att sköta om. Jag gillar det nära formatet. Inga reser. Kan sticka hem och sova, kan pipa över en kväll. Jag gillar faktiskt att ha grannar. Även om det är nästan i knät. Och jag tänker mig barnen på kolonin, kompisar, lekplatsen och vilken underbar samlingsplats det skulle kunna bli under deras barndom.

Men. Mannen vill inte. Och. DET ÄR FÖR DYRT. Snyft. Minst 550000:-. Det är inte klokt. Det är inte klokt. Det är inte klokt.

För att trösta mig tänkte jag att jag skulle sticka till min lott när ett av två barn somnat. För att få njuta lite i alla fall. Barn nummer ett somnade närmare halvnio och jag skulle bara ha hunnit upp för att se på sniglarna och sen varit tvungen att cykla hem igen för att det varit för mörkt.

Så det blev ingenting. Bara ett supersug efter en stuga i slottskogskolonin, eller åtminstone en förmåga att göra gemensamma drömmar. Dubbel sorg.

skatt

Funderar på bönor. Men det är för tidigt. Ägnar kvällen åt deklaration. Som så många andra.

Ett telefonsamtal

Det regnade idag. För första gången på mycket länge regnade det i flera timmar och natten till idag vattnade vi på lotten. En kompis satte på vattenspridaren och jag och dottern åkte dit idag på morgonen och stängde av. Det kan verka onödigt att vattna innan regn men tvärtom, då rinner inte regnvattnet av jorden utan går ner i den. Det kan verkligen behövas efter lång torka.

Sen firade vi att dottern snart fyller tre. Mitt i kalaset ringer närmsta odlingsgrannen. Han har aldrig ringt förut till mig. Det hade kommit vatten på deras lott. Inte bra. Inte bra alls. Mycket vatten. Potatisen hade blivit blöt. Man kan inte lämna vattenspridaren på och inte vara där och passa den. Jag sa som det var att det inte varit jag som satt på den, att jag vet att de inte vill att det ska komma vatten på deras lott och att det kanske hade varit så att flera hade varit igång och vattnat samtidigt, då sjunker trycket markant i vattnet så det blir svårt att mäta ut hur långt spridaren når.

Skulle jag ta upp allt jag är missnöjd med som de gör skulle det bli tjatigt och det vill jag inte heller. För jag vill ha Sjöbergen som en plats där jag blir lugn. Därför försöker jag hålla sams utan att för den skull bli överkörd. Jag tänker att det torkar nog. Att det inte var så mycket att hetsa upp sig för. Och att det blir ännu lite mindre roligt att möte dem i Sjöbergen framöver.

Torkbekämpning
Hinner inte dit men med en bra kamrat går vattningen att lösa ändå. Lena sätter på vattenspridaren ikväll, jag stänger av imorgonbitti.

Inte så avstressande som det kan vara...

För att hinna vara på lotten något innan det var dags att gå hem och fixa mat så hämtade jag Yrla extra tidigt i onsdags. Det brukar vara avkopplande att vara där uppe. Till och med när Yrla är med. Men med två barn. Nej, det var det inte. Men vi fikade mellanmål i solen. Arild klättrade upp i pallkragarna, fulla med groende frön, och Yrla ville hjälpa till, där det inte gick att göra det. Det var underbart ändå men jag måste medge att kirskålen stressar mig. Det är ett par säsonger sedan jag gav den en dust runt bland annat bärbuskarna och den har tagit över. Det är också så att jag behövde göra en del rockader. För kunna sätta de sista potatisarna (kommer ändå inte få plats med alla) så måste högen med gödsel bort och den behövs i kryddlandet och kryddlandet var som sagt fyllt med ogräs. Så full av handlingsinriktat fokus försökte jag ta tag i detta. Det gick inte med barnen.

Efter läggningen tog jag cykeln och åkte upp igen. Istället för att vattna som jag borde så rensade jag mig igenom en bra bit av ogräslandet. Ahhgr! Vilken tillfredsställelse. Det är inte färdigt. Men det känns bättre. Nu är det bara vattningen som som hänger över mig. Det kan vara riktigt bråttom. Fick förresten med mig säsongens första rabarber med hem. På söndag blir det paj.