Gräv rot pust

Tog mig ett par timmar igår igen på lotten. Grävde på gamla hallonplatsen och blev nästan klar. Nästan, det är så förargligt att inte riktigt göra klart. Har också som långsiktigt projekt att göra arbetsrummet hemma mer tillgängligt och tog därför med mig ett gäng gamla tidningar.Använde insamlat regnvatten för att blöta dem och insåg efter en stund att nu är vattnet avstängt i Sjöbergen. Så det kommer bli ett duttande när det har regnat varje vecka med det där. Mer hann jag inte. Men jag kunde konstatera att det första jag ska göra i vår är att gräva upp mina stora perenner och rensa ur de sista kirskålsrötterna, annars blir mitt rensningsjobb i blomsterrabatten helt meningslöst. Gräsmattan ska få sig ett rejält gräv nästa lördag.

höst

Nu var det riktigt länge sedan jag skrev om min plätt på jorden. Jag har inte heller gjort så mycket där, en del men inte alls lika febrigt ivrigt som på våren. En del av grönsakerna frös bort i första frosten och en del finns kvar. Vi har tagit hem morötterna men det finns fortfarande lite palsternackor och haverrot kvar. Och oavslutade projekt.

De viktigaste är att rensa bort hallonrötter och kirskålsrötter så att marken kan användas till odling tidigt i vår. Och att vända gräsmattan för då kan vintern frysa sönder gräsets rötter och så sätter jag nya hallon där till våren. Jag tänkte ha både vanliga hallon och hösthallon.

Jag tog lördag förmiddag till min egentid, brydda mig inte om att barnen ville med och så satte jag igång att gräva. Jag höll på i två timmar, jag slet så mycket jag orkade och det syntes ingen skillnad alls. Men jag räknade ut om jag gör lika mycket varje helg så kommer jag att vara klar om åtta veckor. Det är bara att hoppas att vintern tar det väldigt lugnt ett långt tag till.

Minnesanteckning från en blåsig kväll

Det blåser höstvindar ute men det är ingenting att ta hänsyn till när det finns ett par timmar till att titta till lotten på. Jag har satt sommarens skörd av växter från mina semestrar. Två trampnarv och två backtimjan och en röd temynta samt en förhoppningsvis vit riddarsporre. De fick tillfälliga bon för platserna där de ska stå är inte iordninggrävd, och kommer nog inte bli på ett tag till. Och för att jag ska ha en chans att minnas hur jag tänkte så skriver jag ner min plan här: Trampnarven och backtimjanen är tänkt att vara i gångarna istället för ogräs så de står bra där de är. Allt står mellan ett par pallkragar som jag haft potatis i. Den vita riddarsporren ska stå mittemot den blå, där hallonbuskarna nu är. Och den röda temyntan blir fin där stjärnflockan nu står. Den tänker jag gräva bort helt för den gillar jag inte längre.

Annars skördade jag en första squaschen, en rolig grej som såg ut som ett "U". Jag fick med mig en liten gurka, och en massa bönor. Jag plockade också mer ringblommefrön för det är bra att ha som gröngödsling och till prydnad till nästa år. Lite av den röda nejlikans frön fick jag också tag i. Samt ett par stycken snigeläggssamlingar. Känns alltid bra att ta dem redan på det stadiet, de är så äckliga att klyva när de är snigelstora. Och det har jag också gjort. Såklart.

Sist samlade jag en gul bukett. Den ser fin ut på köksbordet i en vas från glasriket i Småland.

Fröer

jaha, nu har jag tagit nästa kliv in i nörderiandet. Igår började jag samla frön.

Såhär var det. Jag och Yrla var på lotten tillsammans. Arild ville hellre åka på den blå bilen så vi delade upp oss. Jag ville gräva bort hallonsnåren men det var inte så lätt att hjälpa till med för Yrla så hon tyckte snart att jag var tråkig. Då började jag rensa lite i rabatten. Det tyckte hon väl var lite mer ok men det är ändå ganska svårt för en fyraåring att veta vilka växter som ska bort och vilka som ska vara kvar. Så då blev det att jag gick upp och kollade på kryddlandet, som för övrigt är sorgligt orensat. Ja och det är ett så stort rensningsarbete så det är bara inte att tänka på. Men så såg jag att där stod piplöken full med frön och dom är ju skojiga men jag brukar inte använda dom för jag brukar ha så lite av dem så då knipsade jag av ett par bollar och började försöka få ut fröna. Och den egyptiska löken som växer i våningar den också ganska fräck så jag tog ett par smålökar där. Och sen hittade jag några vallmokappslar jag har haft liggande i min låda länge och passade på att ta tillvara de fröna också. Men min blodröda nejlka hann jag inte ta omhand för då ringde sambon och undrade om vi hade tänkt komma hem till lunch.

Dags för lite systematik nu kanske?

Lagom stora projekt

Livet som småbarnsförälder innebär att det alltid finns mer att göra än vad man hinner med. Och lika är det med lotten. Därför är jag nu så ohemult stolt över att jag tänkte ut ett par projekt till mig och Yrla igår som vi kunde göra och så gjorde vi det. Och lite till. Det är verkligen så väldigt ovanligt att jag måste skriva om det.

Vi kollade om det fanns några glömda lökar att skörda och det fanns det. Tre stycken. Jag delade Ringblommorna i mindre bitar och la på jorden i en stor hög. Vi grävde upp den sista potatisen så att den inte skulle ligga i jorden och ruttna. Inte för att jag vet att den verkligen kommer att göra det men för säkerhets skull. Vi nöjesskördade lite mer bönor. Yrla hittade några fler vinbär att smaska på. Ja, vi fikade också såklart och snackade med odlargrannar. Och så sådde vi gröngödslingsväxter på lökplätten och där potatisarna har varit. Sen var det klart. Och sen rev vi loss gräs och la under squasharna också. Som bonus.

Och på köpet fick jag en kvittrande glad flicka igen. Lite ensamtid med sin mamma kan verkligen behövas efter första veckan på dagis och med en lillebror som skolas in. Han har fått mycket uppmärksmahet under veckan och igår fick Yrla sin egen dos.

Jag undrar bara när jag ska hinna gräva bort hallonsnåren?

Systematik - det är inte min grej

Den här veckan har varit en pärs. Det borde ha känts enkelt, inskolning och lämnng och hämtning på dagis. Men jag är helt slut. Nästa vecka ska jag lägga till åtta timmars arbetsdag. Hur ska det gå? Men barnen var lika trötta som jag och var i säng redan kvart över sju. Efter en timmes degande kände jag att jag borde. Promenad eller sjöbergen? Men så var det ju det här med löken.

Och när jag kom upp till Sjöbergen och löken och sniglarna och allt det andra så började jag fundera på det här med att vara systematisk igen. Att om jag någon gång är systematisk så funkar det inte ändå. Jag hade kvar etiketterna till lökpåsarna ordentligt fastsatta där jag planterat varje löksort för att kunna se om det fanns någon som funkade bäst. Men nu när det var skördedaggs hade jag inte tid att ta reda på vilken sort som passade på vilken lök.

De enda lärdomar jag kan dra från årets lökodling är att det gick något bättre än de senaste åren, några lökar blev stora andra inte alls. Blasten vissnade som vanligt tidigare än väntat men att det är en ganska lättodlad grej att ha.

En annan lärdom jag kan dra i år är att man inte ska odla bönor för tätt. Inte ens om man odlar i pallkragar och det funkar näringmässigt med jorden. För de ruttnar. Och att samplanera med ringblommor som jag har gjort för gröngödslingens skull gjorde inte det hela luftigare. Är det inte det ena så är det det andra.

Men det fanns ändå gott om bönor att skörda. Jag tog inte allt och jag tror jag fick med mig fyra eller fem sorter hem. Och där kommer det osystematiska tillbaka igen. För jag kommer naturligtvis inte ihåg vilka som är vilka bönor, och vilka som riskerar att bli trådiga och vilka som man ska äta bönorna och vilka som går att äta skidan på. Men vad fan! Jag får väl prova mig fram. Varför inte med en bönsallad imorgon?

Smörfräs lök, vitlök, bönor. Blanda med fetaost och ev kokt potatis. Jag tror att färsk hackad persilja på hade varit gott om inte ohyran på balkongen hade ätit upp alltihop. Varför får jag alltid ohyra på balkongen?

Frön

Jag har vardagsångest, för nu närmar sig vardagslivet med stormsteg så jag försöker mota det med andra steg och tar en promenad om dagen. Det är ett fantastiskt recept, halvägs på kvällspromenaden idag släppte ångesten och efter några minuter till passerade jag Gröna vallen. Och jag minns i somras, ja, jag skriver i somras för i mitt huvud känns det som att sommaren redan är slut. Så blev jag förälskad i en stjärnflocka. Det är hur dumt som helst för jag har redan en Stjärnflocka på lotten, en blekrosa som sprider sig så att jag håller på att bli tokig. Jag funderar skarpt på att utrota den. Men den här Stjärnflockan på Gröna vallen den var mörkt mörkt rosa, vinröd, nästan svart. Och den var fantastiskt snygg i den samplantering den stod i och jag fantiserade om hur jag skulle ta ett skott därifrån. Och nu stod den där med massvis av frön. Så jag promenenerade hem med ena handen kupad och full med frön. Och ett nytt projekt har fötts i mitt huvud. Jag ska vika en av de nya pallkragarna till blomsterodling. Och de nya fröna ska gro där. Och någongång nästa sommar ska jag sälja blommor. Egna blommor någonstans.

Jag kommer nog sluta cirkeln en vacker dag för min mormors far odlade och sålde blommor på torget i Ystad.

Lök

Kom och tänka på löken. Och regnet. Och att det inte är en så bra kombination längre. Inte nu när den vuxit färdigt och blasten har vissnat/ruttnat ner. Så medan jag hackade lök till min köttfärssås funderade jag på när jag skulle hinna upp till lotten en stund de närmaste dagarna för att rädda löken? Ja, när skulle det kunna bli? Ingen aning.

En annan sak jag funderat på är hur bra det hade varit om jag bara var aningens mer strukturerad. Om jag tillexempel skrev lite mer noggrant på mina små skyltar när jag sår, och om jag höll mina fröer till skyltarna, och om jag sparade mina små fröpåsar på ett något mer strukturerat sätt, då skulle jag kunna dra små lärdomar varje år kring det jag odlar. Som i år har de flesta av mina morötter fungerat bra. Men bäst har de gula vuxit. Men vilken sort var det? Ingen aning.

Men å andra sidan har jag också funderat på om man behöver vara skicklig för att kunna odla. Och mitt svar är nej. Tveklöst inte. Men man måste vara beredd att lägga ner en hel del tid och så tror jag att man måste ha en ganska prestigelös inställning. Man testar en massa grejer. Det som funkar, det funkar och det andra är en axelryckning. Berättar man sedan bara om det som fungerar så tror alla sen att man har hur gröna fingrar som helst :-) Det andra inte vet har det ingen aning om.

bönor

Det är alltid lika spännande att komma till sin lilla odling när jag varit borta ett tag. Den här gången en dryg vecka. Och det knakar till. Maxad växtkraft.

Nu kunde jag skörda fyra fem sorters bönor samt några sockerärtor. Fast jag trodde att de var slut. Lök, morötter och potatis såklart. Haverrot och palsternacka. Och en barnahink med krusbär. Den här gången får det bli paj av dem tror jag. Men min squash är lite senare än de andras så de hade inte kommit ännu.

Och jag tar sats inför nästa stora projekt. Att gräva bort hallonsnåren. Det kommer att bli tungt, skitigt, och alldelles underbart. Sen åker gräsmattan. Och så borde jag ta ett plöj i kryddelen. Men det undrar jag om jag verkligen kommer att hinna innan säsongen är slut?

Jag har kommit fram till att om jag någongång kommer att flytta måste det bli till ett ställa där jag kan fortsätta odla. Det går inte längre att vara utan. Det går inte.

Hemmadagar

Nu är bären omhändertagna. Sylten är gjord. Lägenheten städad. Sommarens sista kalas firad, väskan snart packad för den sista semesterutflykten. En del potatis och en del morötter skördade. De ska få åka långt. Ändå till Lund. Vitlöken är skördad, Tre vackra bukett blommor plockade och satta i vas. Ja, semesterns sista hemmadagar går mot sitt slut och kylen är full med sylt. Nu regn.

Hemkomst och bär.

Vi kom hem i söndags och igår morse styrde jag morgonpromenaden till Sjöbergen såklart. Hur nyfiken som helst på vad som hade hänt sen jag åkt. Och klart saker hade hänt. Sockerärternas tid är förbi men rosenbönorna hade klättrat över armeringsnätskanten. Morötterna var stora, någon ett par decimeter. Nån sorts blommar hade blommat ut andra prunkade som bäst. Massor av ringblommor till exempel och slingerkrassen. Och plötsligt såg jag varför det finns en mening med att så salladslök. Nu fanns det något att skörda och det kunda jag inte låta bli att göra. Så med mig hem från morgonpromenaden hade jag lunchens potatis, morötter i flera färger, salladslök och bondbönor.

På eftermiddan tog jag med mig barnen dig och så plockade vi krusbär, hallon och vinbär. Underbart att se dem i det gröna och fast Arild inte tycker om bär tycker han det är roligt att plocka. Och Yrla, ja hon gjorde som jag, rensade krusbären innan de slank ner i hinken. Jag blir så stolt över henne.

På kvällen gjorde jag sylt. En burk hallon, två stora burkar krusbär och en burk med Yrlas blandning, hallon, krusbär och röda vinbär. Gott.

Imorgon ska jag ta hand om resten av bären. Sista chansen för på fredag drar vi till Skåne några dagar och när vi kommit hem har de blivit övermogna.

Semesterförberedelser

Trädgårdsfredag gav mig den egentligen så självklara idén att luckra riktigt ordentligt innan man ger sig från sin odling en längre tid. Det borde ju vara en självklarhet hela tiden men det har liksom inte blivit av. Men det bestämde jag mig för att göra idag. Ikväll menar jag. Jag skulle bara skörda och gallra lite först. Och nu kommer det intressanta. Nu har vi kommit så långt in på säsongen att det börjar ta rätt lång tid att skörda litegrann. Så det blev inte så mycket tid över till att luckra och greja. Fast jag gjorde det ändå, lite hafsigt sådär, men i alla fall. Och jag har rafsat i ogräset lite här och där, och ryckt upp alla kirskålsblommor. Det kändes skönt. Det ser genast mycket mer städat ut faktiskt. Och jag måste säga att som det ser ut nu så har jag fått lite stil på eländet. Om ett par veckor kommer jag väl sucka tungt igen. Men det är då det.

Med mig hem har jag fyra sorters sallad, sockerärter, morötter, palsternackor, lök, tre sorters potatis, rabarber, dill, ringblommor, och några nästanmogna vinbär.

Semester

Ja, om ett tag ska vi åka bort. Och vad händer då i ett odlarhuvud inför en lite längre frånvaro?Jo, jag undrar kommer potatisen hinna bli dålig i jorden innan vi kommer hem igen? Det är inte lönt att ta upp den än så den får stå kvar. Kommer vi missa hallonen i år? Och kommer krusbär och vinbär hinna bli övermogna? Kommer ogräset hinna ta över helt, tistlarna och Kirskålen slå ut mina odlingsbäddar? Kommer allt torka bort eller kommer det regna så mycket att allt ruttnar? Eller kommer jag att komma tillbaka och möta hela härligheten med ett kort oj, vad det har vuxit mycket? Det är snart dags att ta lite semester. Men först ska jag kvällsgreja. Det blir imorgon. Kom den som vill vara med.

Bärens söndag

Idag kollade vi hur jordgubbarna och smultronen smakade. Hur nästan mogna vinbär smakade och att det finns hallonkart som snart blir färdiga. Yrla skördade sockerärtor och klippte ner lite kirskålsblommor. Arild skördade för första gången potatis. Vi röjde lite ogräs. Fikade och Yrka konstaterade på fyraåringsvis att köpejordgubbarna smakade blä jämfört med våra. Och ändå föreslog hon inte att vi skulle lägga på nät över våra för att skydda mot fåglarna. De kan också behöva nåt gott.

Jorden

Meningen med odlandet var till en början att kunna stoppa ett resultat av mitt arbete i munnen. Grönsaker och bär var lyckan till en början. Sen kom lyckan av vackra och doftande blommor. Men nu handlar allt om jorden. Om bristen av mullämnen och olika sätt att komma vidare. Så nu njuter jag av att första ringblomman har slagit ut men också av att det blir så mycket bra bladmassa att mulla ner. Jag släpar dit gammal sallad och matrester och häller ut över jorden så fåglarna har fest nästan jämt. Och jag köper jord och gödsel och öser ut så gott jag orkar. Jag hoppas att om ett, eller två eller flera så har jag den perfekta jorden. Under tiden njuter jag av den första potatisen, sockerärterna, löken och de små gallringsmorötterna i olika färger. Jag plockar med mig hem gullnattljus, ringblommor och slingerkrasse samt flamsiga små blommande lökväxter. Jag lever sommar på odlarvis.

torrt torrt

En snabbt sväng upp ikväll för att vattna. Dvs, plocka sallad, ansa rabarbern, hitta en snigel och klyva den, snigelgifta lite, skörda ett par lökar, luckra jorden vid squasharna, kolla om det blivit nån potatis, hälla ut komposthinken, dra fram slangen och spridaren, sätta på vattnet, och ta bilen hem igen. Det tog allt som allt ungefär en timme. Någon gång imorgon åker jag tillbaka och stänger av. Då borde det vara tillräckligt blött i jorden igen.

Skulle tro att det blir regn imorgon.

Pelagon

Jag har köpt min första Pelagon. En mörkt röd. Som ska bo på balkongen. Hur ska det här gå?

Årets längsta dag

På årets längsta dag fick jag upp farten ordentligt i Sjöbergen. Efter barnen somnat tog jag itu med blomsterrabatten. Kirskål och Stjärnflocka höll på att ta över fullständigt och dessutom ska ju brudparet få lite perenner på fredag så det fanns mycket att göra. Rustad med grep, liten spade och mina bara händer attackerade jag jorden. Luckrade, rev loss tovor med jord, skakade så det yrde och skillde så agnarna från vetet. Eller hur man nu säger. Är ju såklart inte klar men jag kom långt, längre än jag trodde jag skulle hinna och hann nästan hela rabatten igenom. Och eftersom det blivit så vildvuxet på senaste tiden så upptäckte jag flera växter jag planterat förra året och sedan glömt bort. Det var riktigt roligt. Jag höll på tills ljuset tog slut och när jag kom hem var klockan nästan halv tolv.

Maria önskade att få min favoritperenn och jag har funderat på det en del. Men det är ju ett omöjligt uppdrag, favoriten är ju naturligtvis den senaste. Så det var tur för mig att hon beställde en bit av riddarsporren då vet jag att hon blir glad. Hoppas Pelle blir det också.

Idag tog jag en sväng till Plantagen och köpte jord och plastkrukor. Växterna behöver ju transporteras också. Och jorden i rabatten behöver mullas upp. Och gurkorna. De rara små gurkorna behöver sättas ut. Det vill säga platsen där de ska stå behöver göras i ordning. Det får bli i helgen

Kanelbulllar och jordgubbe.

Vi tog chansen igår Yrla och jag och tog en stund på lotten. Medan den lille sov middag rensade vi och luckrade. Hittade den första jordgubben som vi delade på. Och lade ut tidningar på det gamla projektet, vid krusbärsbusken. Däremellan fikade vi. Det har blivit lite av en grej att vi fikar kanelbullar i Sjöbergen. Så det gjorde vi och det smakade underbart. Såklart.

Men ännu bättre smakade den första egna  jordgubben. Vilken lycka. Vi dansade en jordgubbsdans som tack för den gubben. Vi missade dem förra året.  Jag fick plantorna av en odlargranne förra våren men vi var i England när de var färdiga. Så vi missade allt det roliga. Men det tar vi igen i år istället.

När vi hade tröttnat på att jobba gick vi och kollade tupparna. Det är egentligen en tupp en höna och små kycklingar som nu inte längre var fullt så små men fortfarande söta. Flera av dem burra in sig under sin mamma så att deras huvuden stack ut mellan hennes fjädrar.

Det var mysigt som vanligt att vara där tillsammans med Yrla men en irriterande jobblust gör mig lite frustrerad när jag är där med barn eller som annars korta stunder. Det finns så mycket jag skulle vilja göra. Jag upptäckte till exempel igår eftermiddag att min ena näva hade blivit så stor att den täckte över några växter som jag köpt förra året och sen glömt bort. Så jag bestämde mig raskt för att ålka tillbaka till kvällen. 

Vid halv nio var jag tillbaka och sen grävde jag för glatta livet. Nävan åkte upp ur jorden och till ett tillfälligt ställe och sedan fortsatte rensandet av blomsterrabatten. Men jag hinner så lite. Och det är så mycket som jag borde ha gjort under flera år. Jag kommer lägga så många kvällar det går fram till semestern på att få i ordning där nu. Så blir det lättskött resten av sommaren tänkte jag.

Bröllopsbestyr

Nej det är inte jag som ska gifta mig. Det är min före detta lottkompanjon Maria och hennes Pelle. Pelle är även en slags släkting till mig. Be mig inte förklara, det är bara vi internt som förstår. De har i alla fall önskat sig gästernas favoritperenner i present och Maria vet ju vad jag har i jorden så hon har beställt en bit av min riddarsporre. Igårkväll påbörjade jag utgrävningen av den. Nåja, det var väl ändå för mycket sagt. Jag rensade jorden runt om från Kirskål. Jag skulle vilja vara uppe i Sjöbergen varje kväll och få rensat färdigt. Nu ska jag försöka få komma dit varannan kväll. Med massor av myggmedel och en schysst grep kan man slå ogräset med häpnad.

Myggmedel

Om jag var troende skulle jag tacka gud för myggmedlet! Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Jag har helt enkelt varit alltför gravid och ammande de senaste åren för att komma ihåg det basala hjälpmedlet myggmedel vid utomhusvistelse på sommarkvällar. Så mycket roligare det var att vara i Sjöbergen ikväll.

Jag hade tänkt gräva bort en del riktigt höga ogräs runt pallkragarna och i stora blomsterrabatten men det blev istället ett marktäckarprojekt som blev slutfört. Jag tror jag hade med mig fem pappkassar med gamla tidningar upp och nu har området runt stora vinbärsbusken blivit helt täckt med tidningar. Min förhoppning är att kirskål och annat ska ge upp och med en stor hög gödsel där så hoppas jag att jorden kan bli användbar igen om några år. Långsiktigt arbete det här.

Är det någon som vill ha min näva? Den är antingen blå eller lila, och säkert en gånger en gånger en meter. För stor för min lilla lott. Nån annan som är sugen så säg till snabbt. När jag tar tag i att göra i ordning i blomsterrabatten så åker den. 

Jag hade med mig massvis med rabarber hem, fyra sorters sallad och en bunta blommor. Men jag plockade inte min första vallmo, en röd vacker sak som stod och liksom lyste i skymmningsljuset när jag gick hem. Den hade vissnat innan jag kommit fram.

2XSjöbergen

Efter en oändlig räcka soldagar är jorden torr som snus och på balkongen har squasharna stått på avhärdning i ett par veckor. Dags för handling. Så jag och barnen tog bilen upp i förmiddags, lite snabb ogräsrensning, luckring, snigelgiftning. Nåja kanske inte så snabb.

Barnen "vattnade", dvs lekte med vatten på olika sätt. Det är helt otroligt vad roligt de har med en vattenkanna i handen, en stor balja att ösa ur och en uppgift att utföra. Arbetslusten sprider sig, det är svårt att ta paus. När vi hållt på ett tag tog jag fram slangen och vattenspridaren. Arild hade lite svårt att förstå att det var slutvattnat för hans del men Yrla var med på noterna. Efter lite testning stod spridaren på rätt plats och sen på med vattnet.

Och där har det fått stå på sen hela dagen. Och nu när barnen hade somnat stack jag upp igen för att stänga av och för att plantera mina planter. Med "trädgårdsfredag" ringande i öronen, "jordförbättra", "glöm inte att jordförbättra", så kom jag ihåg att ta med lite av jorden jag hade i säckarna på lotten. Kanske kan jag få upp mullhalten i jorden något? Squasharna är satta, en del av fänkålen är ute, de fick bo mellan mizunan för den är ändå slut snart. Och så har några tagetes blivit utplanterade nu. Portulaken satte jag ner ett par  av men ett par ställde jag bara ut och glömde gräva ner.

Så fort jag var färdig rusade jag hem. Det är så fruktansvärt mycket mygg därute på kvällarna. Så det är nästan makabert. Det kan blåsa hur mycket som helst på dan men när man kommer dit då blir det vindstilla. Heltäckande klädsel och myggsurr innanför glasögonen. Det är ett under att det mesta kom i jorden ikväll. Jag måste medge att jag har en mild form av myggfobi.

Innan jag stack iväg ikväll så såg jag på vädret på nyheterna. Och gissa vad? Det ska bli regn imorgon.

Sommar!

Åhhh, vilken sommardag. Åhh, vad bra att jobba 90 procent och ha en dag ledigt med barnen. Åhh vad gött att leva. Förmiddan gick till förberedelser, pannkaksbak, barnabad, en tur till frissören (det behövdes verkligen), lunch och nu var vi inne på eftermiddan då vilade jag och Arild middag medan Yrla kollade "Fem myror är fler än fyra elefanter". Sen var det dags. Vi cyklade upp, nåja jag hasa upp cykeln för backen. Den är rätt grym den backen faktiskt, speciellt med två barn i en cykelkärra. Så när vi kommer fram mumsar vi medhavda jordgubbar, drack  saft och njöt av allt det gröna. Fåglarna kvittrade och livet är precis så bra som det kan vara en solig sommardag. En försmak av semestern kanske? Sen skulle vi så våra bönor men då började vi vattna. Och som vi vattnade. Arild med en pytteliten vattenkanna, Yrla med en liten hink och jag med stora gröna vattenkannan. Det är torrt i jorden nu. Så det behövdes verkligen. Skulle behöva sätta ut vattenspridaren en kväll och låta stå över natten men då får jag väl skäll av Karl-Elof igen :-) När vi hade vattnat länge och väl så började vi så och Yrla hjälpte mig jättebra. Arild grejade med vattnet och mina nybadade barn var ett minne blott. Men lika bra det. Alla var glada. Sen åt vi våra medhava pannkakor, grejade lite till och sen tröttnade Yrla och ville hem. Ungefär då kom Larsa från jobbet och vi åkte hem. En så himla mysig eftermiddag i solen. Ikväll blir det balkonghäng.

Har ännu inte satt mina bönor

Det är sant. Jag har inte fått ner bönorna i jorden. Jag lyckades inte ikväll heller. Istället höll jag på att bli uppäten av myggen. Det går nästan inte att vara i Sjöbergen på sommarkvällarna. Men så tål jag inte myggbetten så bra heller. Jag trodde det skulle blåsa tillräckligt men det var nästan vindstilla.

Så vad har jag gjort? Jo, jag har grävt bort ogräs runt en av pallkragarna. Det är ett av mina mål den här säsongen att också få bukt med de stora ogräsen utanför pallkragarna. Jag har rensat småogräs runt mina sådder och gallrat morötter. Kupat potatis. Och luckrat jord. Och nu ska ni få höra något märkligt. Jag hade en halvfull säck med jord stående brevid en av pallkragarna, väl ihopvikt. Och min plan var att hälla över potatisarna med ny jord som en slags kupning. Men när jag hällde ut jorden myllrade den av myror med ägg och allt. 

Problem med myror är inte nytt på min plätt men jag är fortfarande rådvill om hur jag ska göra för att bli av med dem. De lockar dit och skyddar bladlöss så det är inget bra att ha dem. Jag har till och med lyckats få bladlöss på palsternackor en gång som tydligen ska vara omöjliga att få sånt på. Är det någon som har några tips mot myror. Jag har provat kanel, är inte intresserad av giftiga gifter och försöker med Fun light (med aspartan). Men jag tror jag behöver fler tips.

Ja tillbaks till kvällens verkstad. Jag slängde ut lite snigelgift, vattnade och sen sprutade jag med ett engelskt alg-gödselmedel som ska vara himla nyttigt och snällt. Kanskegör det nån nytta?

Med mig hem har jag massor av rabarber, en liten vitlök, en massa mizuna samt ett bortglömt vattenpass som jag hittade i min låda. Och en glad känsla i magen eftersom min gamla kompis Agneta ringde mig när jag var därute. Och det var inte igår vi pratades vid senast.

Imorgon är barnen och jag lediga och det väntas kanonväder. Jag tror vi ska dit och så våra bönor. Kom den som vill sällskapa!

Kvällspass i Sjöbergen

När barnen var på väg i säng smet jag iväg. Och tänk, jag har inte tittat på klockan en enda gång. Och jag har fått gjort. Det är en sån tillfredsställelse i det. Att göra och få gjort. Jag har grävt igenom det land som min kompis rensade igår, nu har jag efterplockat lösa rötter, inte så många, plockat sten och glas, att det aldrig tar slut? och viktigast av allt, jag har gödslat. Jag har även luckrat och rensat småogräs i de bäddar där det har kommit upp, jag har grävt bort en del rotogräs runt mina pallkragar. Och jag har sniglat med gift lite här och där. På slutet gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag handklippte gräs och la ut på mina odlingar. Trots att jag alltid har muttrat något om sniglar varje gång jag har läst om gödslingstipset gräsklipp så kunde jag nu inte låta bli att prova. Tack Lena för inspirationen, tack MAria för gräsklipparsaxen. Om det funkar så håller sig jorden fuktigare, fröogräset får inte fäste och framförallt kanske det tillför lite mullämne. Och det behöver min jord alltför desperat. 

Länge länge sen

Jag har grejat på lotten av och till men inte haft ron att skriva efteråt. Kanske kan det bero på att kvällarna är ljusa och då kommer jag hem så sent att det blir sängen direkt? Det är högsäsong i odlarsvängen och det mesta av mina grejer är sådda. I år har jag till och med förodlat hemma och de står just ute på balkongen och försöker vänja sig vid utelivet.

Det är så roligt att veta att det finns människor som läser det här. Och det här är första gången jag skriver av just den anledningen. Jag vet att jag borde ta bilder och lägga upp. Det kommer det kommer. I sinom tid. När jag känner mig trygg med tekniken, och när min självkristiska sida har knuffats bort en stund. Det ser helt enkelt inte ut riktigt som jag vill därute nu.

Jag har några fält av Kirskål som jag har totalt tappat kontrollen över. Och ännu har inte åkervindan stuckit upp sina fula nyllen. När man tror man har läget under kontroll, eller när jag insett att jag inte har det så har titlarna fått fäste överallt. Men jag såg ett praktiskt litet rensjärn igår som jag tror jag ska försöka få låna nu när de flesta av mina frösådder tittat upp över jordytan. Det kan iallafall hjälpa mot det ettåriga ogräset. Mot rotogräset hjälper bara den manuella metoden, gräv, rensa, gräv. Och jag måste erkänna att det känns övermäkktigt just nu. Men så har jag en så god odlarvän som råkar älska att gräva och rensa. Hon har slut på grävprojekt just nu på sin lott och otroligt nog kom hon igår och erbjöd sig att gräva en del hos mig. Det är så snällt så jag fattar nästan inte att det är sant!

För de akuta projekten i år, förutom själva odlandet är: Gräva upp min gräsmatta. Den är inte stor men det är tung grävning. Köpa hallon och sätta där. Gräva upp där gamla hallonen står, rensa noga som f-n för där ser det för bedrövligt ut. Där kommer det sen att stå några pallkragar med odlingsbäddar. Det betyder mer plats och det är alltid skoj. Fortsätta fjolårets projekt att täcka med våta tidningar runt bärbuskarna så att ogräset där kvävs. Sen har jag också ett par röda vinbärsbuskar som jag ska försöka få bort, jag tänkte köpa en svart att ha där istället. Men det projektet kan vänta. Sist men inte minst måste jag när blomningstiden är slut gräva igenom hela långa blomsterrabatten för den är full med Kirskål, jorden är kass och det är alldeles för mycket sniglar där. Allt det här jobbet innebär också att jag måste köpa, frakta och framförallt bära en hiskelig massa jord. Men fint kommer det bli!

Jag får se till att Arild funkar lika bra däruppe som Yrla gör så ska det nog gå att ro iland en del av projekten.

Vad jag odlar för något? Jo, alla fem morötterssorterna har kommit upp. Haverroten likaså. Mizunan växer fint, lite jordloppsbiten bara men det brukar gå över. Bondbönor och sockerärterna har kommit, lite ätna på, säkert sniglar, jag ska lägga ut gift nästa gång. Tänkte också så fler sockerärter så har man dem längre tid, Yrla älskar att gå och äta dem råa. Löken växer, jordgubbarna blommar. Vi har ätit rabarberkräm flera gånger. Potatisen är satt men har inte brutit igenom än. Och jag kan inte se vad som är palsternackor och vad som är ogräs men det ger sig väl snart. Sist jag hade palsternackor fick de bladlöss. Salladen växer också. Och nu håller jag på och gräver land för squascharna. Ja, inte just nu för nu är jag hemma och skriver. Men jga sticker nog dit en sväng ikväll. Är det nån som vill vara med och gräva, hör av er på mobilen så ses vi. Hej på en stund.

Premiär

Idag testade jag nya cykelkärran och att vara ensam med båda barnen på lotten. Båda sakerna gick riktigt bra. Vi gjorde först en provrunda till Mariaplan på förmiddan med vår trollkärra. På eftermiddan efter vilan satte vi av upp mot Sjöbergen och jag kan säga att jag kommer att få motion. Jag inte bara gick i uppförsbackken, jag släpade upp den. Väl framme började vi gräva, och sen grävde vi och sen grävde vi mera. Och när vi andra väl hade gett upp då fick vi släpa bort Arild eftersom han inte ville sluta gräva. Lite hönserier på slutet och alla var glada. Sen raka vägen i badet efter middan och nu i säng. Imorgon drar jag till Stockholm. Utan barn.

Mellan gamla och nya projekt

Tog mig en kväll till på lotten, idag efter barnen somnat. Hade ett lugnare tempo den här gången men hann å andra sidan inte särskilt mycket. Och så kom jag på att jag har en dröse oavslutade projekt från förra året en handfull nya i år samt att det finns projekt som kommer, men som jag får ta så sent som möjligt.

Förra året påbörjade jag marktäckning runt bärbuskar med tidningspapper för att få bukt med rotogräset. Det är verkligen inte slutfört. Jag påbörjade försöket att ta bort ett par röda vinbärsbuskar. De står kvar. Och jag har inte heller fått ut alla pallkragar än.

I år ska gräsmattan bli vänd och rensad, och  potatis ska få växa där. När den är klar ska nya hallon dit och gamla hallonlandet rårensas för där är det bara ogräs i jorden. Det blir ett hästjobb. Jordgubbslandet ska gallras och pallkragas också.

Och jag inser att pallkrageriet kommer att få göras om snart eftersom det väller in rotogräs från kanterna på dem. De behöver lyftas upp och får fiberduk under så att ogräset inte har en chans. Mina träkanter håller på att ruttna eller rasa ihop. Ogräs på gångarna runt omkring och massvis med glas och porslinsbitar överallt som jag borde samla ihop och ta hem och slänga. osv osv.

Ja och så var det själva odlandet också. Det är en hel del som kan sås redan nu, men mina bäddar är inte klara än. Så jag tror att mina grädor får en sen start i år med, precis som vanligt, i helgen om två veckor. Kanske jag hinner förså lite mer hemma innan dess?

Mellan inom- och utomhussådd

Hela denna soliga helg har jag längtat ut till Sjöbergen. Men lördagen gick åt till att sura i vår familj och söndagen passade vi på att göra lite gemensamma grejer. Men utan surerier. Tack och lov. Efter kvällsmaten kunde jag sticka iväg. Själv.

Det liksom krypp-springer i kroppen i mig när jag inte har varit igång på så länge. Och det är så mycket roligt att göra. Jag tänkte: jag behöver helst hinna gräva och gödsla alla odlingsbäddarna eftersom det är dags att så snart och jag inte kommer vara hemma nästa helg. Men det är såklart ett orimligt mål att nå. Jag gör alltid så. Tror att jag ska hinna mer än vad som är möjligt.

Men jag tänkte att först ska jag bara fylla på gödselhögen lite så jag gick bort i skogen och kollade och insåg att den nyss har blivit påfylld med ganska färsk dynga och att det inte längre gick att komma åt den halvbrunna sorten jag tog av helgen innan. Ungefär samtidigt kommer det en bullrande karl hojtandes, han undrade om jag ville hämta gödsel, färdig jord, borta hos honom i hans kaningård. Så jag hängde på. Och visst jorden var fin, men det låg plast och ogräsrötter i den också och framförallt var det en bra bit att gå. Skulle jag tömma hans jordhög skulle jag inte hinna något mer alls. Så jag tackade för det jag fick i första vändan och satte igång med grävandet.

Som jag grävde. Och rensade. Och hittade lökar. Och ogräsrötter (såklart). Och så gödslade jag med den här underbara blandningen av färdig fet jord och gödsel på kaninbajs, sågspån och halm. Jorden kommer att bli bra.

Hela tiden när jag stod där och grävde på ett minst sagt maniskt sätt så funderade jag på vad jag hade odlat var förra året och vad jag hade planerat att odla i år. Det har jag skrivit ner i min odlingsbok. En liten anteckningsbok där jag försöker dokumentera litegran.

Och det är nu det är dags att lära sig lite mer om hur man lägger in bilder och andra finesser i den här bloggen. Jag skulle behöva kunna lägga in mina ritningar och skisser här, så att detta skulle kunna vara min minnesbank också. Men det får bli en annan stund. Jag skulle vilja peta ner lite frön innan helgen. Är ledig på torsdag så jag tänkte ta mig dit med barnen och se om det funkar att ha med båda och ändå få något gjort. Yrla kanske visar Arild hur man gör ;-) ? Bara han inte petar i bajset...

Nuuu!

Nu har sista snön smält bort. Äntligen.

Senaste veckan har varit full av vab, vård av barn, och vi har tillbringat de första vårdagarna på vårdcentralen, istället för ätandes glass med näsan i solen. Barnen är nästanfriska och vardagen återvänder på måndag igen.

Så siktet var helt inställt på Sjöbergen idag. Men då då regnade det. Såklart. Men jag vet inte riktigt vad som hänt. Veckan som varit har varit full av halsont, småfeber, hosta och störd nattsömn, igår när jag fick vila ut...på jobbet, så fick jag krafterna tillbaka. Och idag har jag varit oförskämt pigg. Jag har grejat och fixat, till och med gjort apelsinmarmelad. Som blev himmelskt god. Och så när kvällsmaten var avklarad så rymde jag. För nu börjar det bli så ljust på kvällarna att det går att hinna något och jag slöade lite faktiskt. Jag tog bilen upp. Det var disigt och fuktigt ute. Inte lika varmt som igår men underbart att vara själv en stund. Och det var naturligtvis ingen annan där. Inte i det här vädret. Jag åkte dit för att en kompis hade sagt att de hade tagit ner några träd. Men jag lyssnade inte tillräckligt noga för att komma ihåg var. Så jag gick runt och tittade lite. Hittade snart lite kvistar och pinnar och valde ut tre som kan användas till bön- och ärtstöd senare under säsongen. Sen slog det mig att det är nu och inte snart som vinbärsbuskarna ska beskäras som allra senast. Snart sitger saven, om den inte redan har börjat? Förra veckan gick det inte för då var det fortfarande snö och is men nu var det dags. Jag tog fram sågen och började gå loss på den stora busken. Kapade bort såna som börjat växa neråt eller snett.

Jag höll på tills den punkten kom när ljuset inte längre räcker till för att arbeta men när man fortfarande ser bra. Där slutade jag. Och fick känna mig nöjd med att jag nu har inlett säsongen. Jag tror faktiskt att den bubblande glädjen jag har gått och känt hela dan hänger ihop med detta. Att nu äntligen, finns det nånstans att rymma till. En lunga i stadslivet för en lägenhetstjej som jag.

Kvällen har jag ägnat åt att ta reda på vad jag har odlat var de senaste åren så nu börjar en plan så sakta ta form över odlandet sommaren 2010. Det här kommer att bli roligt.

Vårdagjämning

Vilken hästvinter, nu är snön svart och vi längtar efter att få gå barfota på sommarvarmt gräs. Så vi tog oss en stund i Sjöbergen, jag och Yrla. Behövde en paus från nästanfriska barn och nysjuka föräldrar. En kort stund i soldiset för att höra om fåglarna kvittrade och för att kolla om det kommit några blommor.

När jag var här förra gången pulsade jag i snö upp över knäna. Allt var gnistrande vitt, nu var mesta snön borta. Men inte allt. Och eftersom marken är frusen var det sjöar och bäckar lite överallt.

Vi hittade snödroppar. Inte på våran lott utan på ett par andra ställen. Vi hittade kvarglömda fröer i lådan. Och en Primula stod med gröna blad, nyss framtinad under snön. Snart blommar den. Undrar om det är den som ser ut som en chokladhumla?

Jag pekade och berättade om mina planer för Yrla och hon hjälpte till att kasta ut lite vallmofrön jag hittade, kvar i sin kapsel. Det finns så mycket att göra och jag längtar efter att få sätta mina planer i verket. Och jag vet att jag inte kommer hinna med hälften av dem. Spelar ingen roll. Jag odlar inte för att få äta, det är inte huvudgrejen längre. Det är grejandet, ensam eller tillsammans, utomhus, och jorden. Hade det gått att sätta ord på det hade jag gjort det.

Jag blir alltid glad när jag kommer dit och det verkar Yrla också bli. Det är som en pakt. När vi är där så är det magiskt. Och jag började fundera på hur det blev så och hur det nu är dags att ta det ett steg längre. Jag minns frustrationen jag kände när Yrla var ny, och att jag under en hel sommar aldrig hade händerna fria. Året efter var det likadant i början av säsongen men mot slutet hade vi hittat fram till något som började fungera. Och det blev till skimrande stunder tillsammans. Nästa säsong hade jag bebis igen och händerna var återigen fulla av barn. Förra året var Yrla med nästan jämt. Hon fick sin egentid med mamma i Sjöbergen. Arild var fortfarande för liten för att kunna ha med. Men i år ska han skolas in. Jag och Yrla ska lära honom hur det går till, vad man gör och inte gör. Och jag hoppas hoppas att han ska tycka att det är lika underbart att vara där som jag och Yrla gör.