Äntligen

Idag fick vi så äntligen lite frön i jorden. Jag och barnen tog en förmiddag tillsammans i värmen och vi vattnade, grävde och sådde. Jag fixade iordning en odlingsbädd till, vi satte potatisen, sådde morötter, haverrot, portulak och majrovor. Ja, jag vet att de borde såtts tidigare men en människa är inte mer än en människa och man kan inte böja sig blå. Det får bli som det blir. Det göttaste var att vi fick satt potatisen. I år har jag tre sorter, förutom några överblivna från förra året som jag hittade längst inne i kylen. Nåja, de nya är Amadine såklart. Min storfavorit. Blue Bell som är en ny potatissort som ska vara sen och lite ser ut som den har tyfus, den har tre färger på skalet. Och så satte jag sex stycken Minerva som ska vara en supertidig sort.Vi får väl se hur det blir på riktigt?

Nu är det bara resten kvar.

Ljuset, tulpanerna och rabarbern.

Det finns ok arbetsljus ute till klockan halv nio såhärårs så därför kom jag hem från lotten en kvart senare ungefär. De röda tulpanerna har slagit ut, blåklockan, en lila viva och pärlhyasinterna och en liten liten löjtnantshjärta. Eller om det var ett fänrikshjärta? Och jag gräver och gräver och jag måste erkänna - det är inte jätteroligt längre. Nu vill jag bli klar med rotogräsandet,grepen och den förbannade Kirskålen. Jag har fröer som måste i jorden, en del av dem för länge sen. Nåja, för några veckor sedan iaf. Så idag tokvattnade jag ett par såbäddar petade ner lite sättlök och tänkte att på lördag då kan vi så morötter och såna grejer och sen är det bara att...

För det är ju det att det alltid är en massa bara kvar att göra. Jag har fått ut de flesta pallkragarna, där ska jorden blandas till, potatisarna ska sättas i helgen och frön ska sås som sagt och de plättar där bönor, gurkor och liknande ska vara i ska göras iordning. När ruschen har lagt sig ska jag gräva i ordning det sista för hallonen, köpa dem och plantera. Och sen ska jag gräva upp och rensa igenom kryddlandet. Det ser bedrövligt ut. Nä nu är det dags att sluta gnälla. För en vecka sedan var rabarberna under jord nu var de 2 decimeter långa. Jag tog med de första rabarberna hem idag. Jag vet att det inte är riktigt bra men jag kunde inte låta bli.

Förresten har jag hört, ryktesvägen, att det är en del som gärna läser vad jag skriver här men som inte ger sig till känna. Det får ni gärna göra men det är ännu roligare om ni skriver en rad eller två. Kanske om vad ni själva gärna grejar med?

Träskor

Jag har haft ett så delikat problem. Nu när det blivit varmt funkar det inte längre med gummistövlar och jag hade ingenting alls att ha på fötterna. Tills jag hittade mina gröna träskor. Vad glad jag blev. De är perfekta att ha i jordarbetet och ett sommarminne från i fjol då vi kolllade in Emmaus Björkå. Jag har inte gått i träskor sedan jag var liten.

Det här blir en påsk i Sjöbergets tecken. Med ett sånt här dunderväder är det svårt att låta bli. Och Arild är lika sugen som jag, han älskar att gräva, leta mask och skrota omkring. Yrla har lite kommit förbi den där entusiasmen men gugnorna i skogen lockar iallafall. Och jag blir frustrerad över att jag får så lite gjort när jag har barnasällskap så jag åker upp på kvällarna också och då jävlar får jag gjort. Jag gräver, rensar och planerar.

Men jag har ännu inte fått ett enda frö i jorden. Nåja innan helgen är slut ska det nog ha hunnit bli av. Fantastisk ledighet det här de kallar påsk.

Bästa kombon: med barn, utan barn.

Rens rens rens, våren är det stora rensandets tid och med en såhär sen vår är det rätt mycket som måste göras innan fröna kan komma i jorden och vissa fröer borde redan ligga där. Så mitt tålamod var inte riktigt på topp idag när vi vid tretiden, hela familjen, äntrade Sjöbergen.Men barnen älskar att vara där och det är väldigt roligt att de också gillar att vara med. Så jag försökte hålla ihop. Efter ett tag när jag fräst åt ett antal bagateller lyckades Larsa locka dem att följa med till Frölunda torg och jag drog en lättandes suck. Själv. Äntligen.

Jag har grävt så ryggen höll på att gå av. Hela gamla hallonplätten har jag plöjt igenom, gräsmattan är vänd och halva potatisplätten är genomgrävd. Jag har grävt upp den gamla stjärnflockan och fingerrensat i framrabatten. Det är massor kvar att göra men jag känner äntligen att det är på gång och med påsken nästa helg finns det mer tid än vanligt. Och allt kommer att bli så bra så bra. Om än lite senare än än det ska.

Och snart snart ska jag börja stoppa ner frön i jorden och vattna och vara nervös för om bäddarna torkar upp för snabbt eller om det fryser på natten i en sen nattfrost eller om sniglarna äter upp altihopa eller om... Och så vidare. Precis som vanligt med andra ord.

Och all kogödsel jag köpte i förmiddags ligger fortfarande kvar i bilen, precis som en säck med tång. Det får jag ta hand om en annan dag.

Vårtecken

Ljuset är tillbaka och luften går att andas igen. Trycket släpper och efter kvällsmaten kunde jag påbörja vårgrävningen. Vilken lycka. Arbetslust får en annan innebörd. Visst, det är mycket som måste göras. Kravlistan ökar igen. Men vilken fysisk och psykisk tillfredställelse att helt själv ha två timmar för mig själv, grävandes, kånkandes, plockandes och fikandes.

Och vilken känsla i kroppen efteråt. Träningsknarkarnas rus. Jag tror jag förstår vad det innebär.

Så vad har jag nu fått gjort? Min egen minneslista. Jag grävde om där löken och salladen stod förra säsongen, längst bort, det som vetter mot grannen. Nu ska det vara potatis där. Jag hackade mer på gräsmattan. Rensade ogräs i framrabatten och jordgubbslådan. Grävde om i den yttersta pallkragen, där jag ska ha bondbönor och sockerärt. De ska sås snart, helst igår.

Och jag rensade Kirskål i en odlingsbädd. Denna förbannade Kirskål. Man rensar och rensar och rensar och när man tror att allt ser fint ut då kommer Åkervindan som är ännu djupare och har ännu tunnare rötter. Hade jag vetat vad det innebar att inte hålla efter rotogräsen ett eller två säsonger hade jag aldrig tänkt tanken att det kunde stå för där ska jag bara ha hallon eller vad det nu var? Markduk är ett hjälpmedel som poppar upp i mitt huvud. Men inte kan jag ge mig. Inte än på ett tag.

Jag behöver köpa massvis av kogödsel. Och jag skulle vilja samla in mängder av tång. Och jag kom på att där jag ska ha hallonen kan jag blanda jorden med granjox (har klipt och sparat julgranen) och löv. Och det ligger en sån fin lövhög inblåst i ett hörn på gården. Den skulle jag vilja lägga beslag på. Och så behöver jag köpa benmjöl också. Och höga stöd och säkert massor mer.

Har beställt fröer från från Sesam i år och jag tror att det är en del som inte har kommit. Och Runåbergsfröerna kom i fredags över en månad efter jag beställde dem därför att någon (dom eller jag) hade skrivit fel nummer på min adress. Jag har alltså inte förodlat någonting alls i år och jag har väldigt dålig koll på om jag har de fröer jag behöver. Men å andra sidan är det inte en tävling om den perfektaste odlingen. Inte i min värld i alla fall. Det är esan som är belöningen och allra roligast är det nu.