Minnesanteckning från en blåsig kväll

Det blåser höstvindar ute men det är ingenting att ta hänsyn till när det finns ett par timmar till att titta till lotten på. Jag har satt sommarens skörd av växter från mina semestrar. Två trampnarv och två backtimjan och en röd temynta samt en förhoppningsvis vit riddarsporre. De fick tillfälliga bon för platserna där de ska stå är inte iordninggrävd, och kommer nog inte bli på ett tag till. Och för att jag ska ha en chans att minnas hur jag tänkte så skriver jag ner min plan här: Trampnarven och backtimjanen är tänkt att vara i gångarna istället för ogräs så de står bra där de är. Allt står mellan ett par pallkragar som jag haft potatis i. Den vita riddarsporren ska stå mittemot den blå, där hallonbuskarna nu är. Och den röda temyntan blir fin där stjärnflockan nu står. Den tänker jag gräva bort helt för den gillar jag inte längre.

Annars skördade jag en första squaschen, en rolig grej som såg ut som ett "U". Jag fick med mig en liten gurka, och en massa bönor. Jag plockade också mer ringblommefrön för det är bra att ha som gröngödsling och till prydnad till nästa år. Lite av den röda nejlikans frön fick jag också tag i. Samt ett par stycken snigeläggssamlingar. Känns alltid bra att ta dem redan på det stadiet, de är så äckliga att klyva när de är snigelstora. Och det har jag också gjort. Såklart.

Sist samlade jag en gul bukett. Den ser fin ut på köksbordet i en vas från glasriket i Småland.

Fröer

jaha, nu har jag tagit nästa kliv in i nörderiandet. Igår började jag samla frön.

Såhär var det. Jag och Yrla var på lotten tillsammans. Arild ville hellre åka på den blå bilen så vi delade upp oss. Jag ville gräva bort hallonsnåren men det var inte så lätt att hjälpa till med för Yrla så hon tyckte snart att jag var tråkig. Då började jag rensa lite i rabatten. Det tyckte hon väl var lite mer ok men det är ändå ganska svårt för en fyraåring att veta vilka växter som ska bort och vilka som ska vara kvar. Så då blev det att jag gick upp och kollade på kryddlandet, som för övrigt är sorgligt orensat. Ja och det är ett så stort rensningsarbete så det är bara inte att tänka på. Men så såg jag att där stod piplöken full med frön och dom är ju skojiga men jag brukar inte använda dom för jag brukar ha så lite av dem så då knipsade jag av ett par bollar och började försöka få ut fröna. Och den egyptiska löken som växer i våningar den också ganska fräck så jag tog ett par smålökar där. Och sen hittade jag några vallmokappslar jag har haft liggande i min låda länge och passade på att ta tillvara de fröna också. Men min blodröda nejlka hann jag inte ta omhand för då ringde sambon och undrade om vi hade tänkt komma hem till lunch.

Dags för lite systematik nu kanske?

Lagom stora projekt

Livet som småbarnsförälder innebär att det alltid finns mer att göra än vad man hinner med. Och lika är det med lotten. Därför är jag nu så ohemult stolt över att jag tänkte ut ett par projekt till mig och Yrla igår som vi kunde göra och så gjorde vi det. Och lite till. Det är verkligen så väldigt ovanligt att jag måste skriva om det.

Vi kollade om det fanns några glömda lökar att skörda och det fanns det. Tre stycken. Jag delade Ringblommorna i mindre bitar och la på jorden i en stor hög. Vi grävde upp den sista potatisen så att den inte skulle ligga i jorden och ruttna. Inte för att jag vet att den verkligen kommer att göra det men för säkerhets skull. Vi nöjesskördade lite mer bönor. Yrla hittade några fler vinbär att smaska på. Ja, vi fikade också såklart och snackade med odlargrannar. Och så sådde vi gröngödslingsväxter på lökplätten och där potatisarna har varit. Sen var det klart. Och sen rev vi loss gräs och la under squasharna också. Som bonus.

Och på köpet fick jag en kvittrande glad flicka igen. Lite ensamtid med sin mamma kan verkligen behövas efter första veckan på dagis och med en lillebror som skolas in. Han har fått mycket uppmärksmahet under veckan och igår fick Yrla sin egen dos.

Jag undrar bara när jag ska hinna gräva bort hallonsnåren?

Systematik - det är inte min grej

Den här veckan har varit en pärs. Det borde ha känts enkelt, inskolning och lämnng och hämtning på dagis. Men jag är helt slut. Nästa vecka ska jag lägga till åtta timmars arbetsdag. Hur ska det gå? Men barnen var lika trötta som jag och var i säng redan kvart över sju. Efter en timmes degande kände jag att jag borde. Promenad eller sjöbergen? Men så var det ju det här med löken.

Och när jag kom upp till Sjöbergen och löken och sniglarna och allt det andra så började jag fundera på det här med att vara systematisk igen. Att om jag någon gång är systematisk så funkar det inte ändå. Jag hade kvar etiketterna till lökpåsarna ordentligt fastsatta där jag planterat varje löksort för att kunna se om det fanns någon som funkade bäst. Men nu när det var skördedaggs hade jag inte tid att ta reda på vilken sort som passade på vilken lök.

De enda lärdomar jag kan dra från årets lökodling är att det gick något bättre än de senaste åren, några lökar blev stora andra inte alls. Blasten vissnade som vanligt tidigare än väntat men att det är en ganska lättodlad grej att ha.

En annan lärdom jag kan dra i år är att man inte ska odla bönor för tätt. Inte ens om man odlar i pallkragar och det funkar näringmässigt med jorden. För de ruttnar. Och att samplanera med ringblommor som jag har gjort för gröngödslingens skull gjorde inte det hela luftigare. Är det inte det ena så är det det andra.

Men det fanns ändå gott om bönor att skörda. Jag tog inte allt och jag tror jag fick med mig fyra eller fem sorter hem. Och där kommer det osystematiska tillbaka igen. För jag kommer naturligtvis inte ihåg vilka som är vilka bönor, och vilka som riskerar att bli trådiga och vilka som man ska äta bönorna och vilka som går att äta skidan på. Men vad fan! Jag får väl prova mig fram. Varför inte med en bönsallad imorgon?

Smörfräs lök, vitlök, bönor. Blanda med fetaost och ev kokt potatis. Jag tror att färsk hackad persilja på hade varit gott om inte ohyran på balkongen hade ätit upp alltihop. Varför får jag alltid ohyra på balkongen?

Frön

Jag har vardagsångest, för nu närmar sig vardagslivet med stormsteg så jag försöker mota det med andra steg och tar en promenad om dagen. Det är ett fantastiskt recept, halvägs på kvällspromenaden idag släppte ångesten och efter några minuter till passerade jag Gröna vallen. Och jag minns i somras, ja, jag skriver i somras för i mitt huvud känns det som att sommaren redan är slut. Så blev jag förälskad i en stjärnflocka. Det är hur dumt som helst för jag har redan en Stjärnflocka på lotten, en blekrosa som sprider sig så att jag håller på att bli tokig. Jag funderar skarpt på att utrota den. Men den här Stjärnflockan på Gröna vallen den var mörkt mörkt rosa, vinröd, nästan svart. Och den var fantastiskt snygg i den samplantering den stod i och jag fantiserade om hur jag skulle ta ett skott därifrån. Och nu stod den där med massvis av frön. Så jag promenenerade hem med ena handen kupad och full med frön. Och ett nytt projekt har fötts i mitt huvud. Jag ska vika en av de nya pallkragarna till blomsterodling. Och de nya fröna ska gro där. Och någongång nästa sommar ska jag sälja blommor. Egna blommor någonstans.

Jag kommer nog sluta cirkeln en vacker dag för min mormors far odlade och sålde blommor på torget i Ystad.

Lök

Kom och tänka på löken. Och regnet. Och att det inte är en så bra kombination längre. Inte nu när den vuxit färdigt och blasten har vissnat/ruttnat ner. Så medan jag hackade lök till min köttfärssås funderade jag på när jag skulle hinna upp till lotten en stund de närmaste dagarna för att rädda löken? Ja, när skulle det kunna bli? Ingen aning.

En annan sak jag funderat på är hur bra det hade varit om jag bara var aningens mer strukturerad. Om jag tillexempel skrev lite mer noggrant på mina små skyltar när jag sår, och om jag höll mina fröer till skyltarna, och om jag sparade mina små fröpåsar på ett något mer strukturerat sätt, då skulle jag kunna dra små lärdomar varje år kring det jag odlar. Som i år har de flesta av mina morötter fungerat bra. Men bäst har de gula vuxit. Men vilken sort var det? Ingen aning.

Men å andra sidan har jag också funderat på om man behöver vara skicklig för att kunna odla. Och mitt svar är nej. Tveklöst inte. Men man måste vara beredd att lägga ner en hel del tid och så tror jag att man måste ha en ganska prestigelös inställning. Man testar en massa grejer. Det som funkar, det funkar och det andra är en axelryckning. Berättar man sedan bara om det som fungerar så tror alla sen att man har hur gröna fingrar som helst :-) Det andra inte vet har det ingen aning om.

bönor

Det är alltid lika spännande att komma till sin lilla odling när jag varit borta ett tag. Den här gången en dryg vecka. Och det knakar till. Maxad växtkraft.

Nu kunde jag skörda fyra fem sorters bönor samt några sockerärtor. Fast jag trodde att de var slut. Lök, morötter och potatis såklart. Haverrot och palsternacka. Och en barnahink med krusbär. Den här gången får det bli paj av dem tror jag. Men min squash är lite senare än de andras så de hade inte kommit ännu.

Och jag tar sats inför nästa stora projekt. Att gräva bort hallonsnåren. Det kommer att bli tungt, skitigt, och alldelles underbart. Sen åker gräsmattan. Och så borde jag ta ett plöj i kryddelen. Men det undrar jag om jag verkligen kommer att hinna innan säsongen är slut?

Jag har kommit fram till att om jag någongång kommer att flytta måste det bli till ett ställa där jag kan fortsätta odla. Det går inte längre att vara utan. Det går inte.