Första sådden

Efter mycket om och men kom vi ut till våren jag och Arild. Yrla ville hellre spela på datorn och Larsa kände sig inte kry så de stannade hemma. Arild är fortfarande entusiastisk men Yrla, tänk vad fort det gick, hon verkar redan ha tröttnat. Det känns vemodigt.

När vi kom till Sjöbergen hade solen gått i moln men det gjorde inget. Det var varmt ändå. Vårvittring! Vi hämtade den sista gödseln och jag grävde igenom den första lilla plätten vid ingången vid vinbärsbusken. När det var rensat där kunde vi lägga gödeseln där för senare bruk. Det blev bra.

Vi fixade också barnens låda, den som var bebisbädd förra året. Och sist men inte minst sådde och satte vi i den pallkragen vi ordnade förra gången. Där satte jag gamla palsternackor från förra säsongen. Jag tänkte testa och se om jag kan få fram egna frön. I andra änden av pallkragen petade vi ner Chorigi. Hoppas de växer bättre i den luckrade jorden än vad det gjorde rabbaten förra sommaren. Däremellan sådde vi pac choi. Hoppas det funkar trots att den växer bäst på hösten. Det är ett test. Det är 60 dagars utvecklingstid och ändå ska jag ha potatis där i år, jag vet inte hur det ska gå ihop. Men vi får väl se.

Medan vi grejade kom solen fram. Vilken känsla. Arild njöt av att ha mig för sig själv. Han pratade oavbrutet och började varje mening med mamma... Det var inte riktigt vilsamt för mig men ändå mysigt att han gillar att vara med.

Vi plockade med två påsar med glas och sten hem för att slänga i sopnedkastet. Det är min ambition att göra så varje gång så kanske det kan bli lite snyggt även brevid min lott. Dessutom upptäckte jag att det låg en oöppnad gödselpåse. Vilket flyt. Nu är säsongen igång.

Säsongspremiär

Första greptaget i jorden. Nu har det varit premiär. Så tidigt det bara går. Den mesta jorden var frusen men en pallkrage, där var jorden lös och ledig och jag har varit där och grävt, rensat och fyllt på med kaninlort och halmströ.

Hela familjen kom med till Sjöbergen så grejeandet blev något upphackat (ha ha) av ivriga hjälpa-till-barn. Jag höll på att bli hysterisk. Vart jag än vände mig höll jag på att snubbla på ett barn. Det kändes som att de var hundra stycken fast de bara är två. Och det trampas på luckrad jord, det grävs och krattas och inte alltid precis där det ska. Någon får ett hysteriskt utbrott för att den inte får kliva in i den ruskigt vattensjuka gödselområdet och gräva. Helst med händerna. Men på det hela taget gick det ändå ganska bra. Jag grävde nämligen igenom årets första pallkrage och det känns sååå bra.

Ska faktiskt testså någon av mina asiatiska blad redan nu för att se om det funkar. Sen blir det mer gödsel och pyssel med jorden.

Skiner solen imorgon hoppas jag på att kunna sticka dit en stund själv. För att andas egen luft. Nu är det odlarsäsong igen.

Det är som att ha födelsedag

Nu trillar fröerna in. Det är hur kul som helst och lätt upphetsande i en grävande bemärkelse. Tidigare i veckan kom det ett par sorters bönor, igår kom det dill och idag damp det ner alla fröerna från Runåbergs samt Chori-gi från en Sesamentusiast. Så nu vill jag sätta igång!

Jag vill gödsla och rensa rotogräs, jag vill gräva upp hela gamla kryddlandet och sätta ut fler odlingslådor. Jag vill rensa igenom alla gångar och köpa och hälla ut täckbark där. Jag vill så. Jag vill helt enkelt sätta igång. Ute skiner solen och jag vet att den värmer. Inne sitter jag och tar igen mig efter en magsjuka. Och än har inte jorden rett sig. Det blir till att ge sig till tåls. Säsongen står i startgroparna. Och det kommer bli så kul!