Första sådden

Efter mycket om och men kom vi ut till våren jag och Arild. Yrla ville hellre spela på datorn och Larsa kände sig inte kry så de stannade hemma. Arild är fortfarande entusiastisk men Yrla, tänk vad fort det gick, hon verkar redan ha tröttnat. Det känns vemodigt.

När vi kom till Sjöbergen hade solen gått i moln men det gjorde inget. Det var varmt ändå. Vårvittring! Vi hämtade den sista gödseln och jag grävde igenom den första lilla plätten vid ingången vid vinbärsbusken. När det var rensat där kunde vi lägga gödeseln där för senare bruk. Det blev bra.

Vi fixade också barnens låda, den som var bebisbädd förra året. Och sist men inte minst sådde och satte vi i den pallkragen vi ordnade förra gången. Där satte jag gamla palsternackor från förra säsongen. Jag tänkte testa och se om jag kan få fram egna frön. I andra änden av pallkragen petade vi ner Chorigi. Hoppas de växer bättre i den luckrade jorden än vad det gjorde rabbaten förra sommaren. Däremellan sådde vi pac choi. Hoppas det funkar trots att den växer bäst på hösten. Det är ett test. Det är 60 dagars utvecklingstid och ändå ska jag ha potatis där i år, jag vet inte hur det ska gå ihop. Men vi får väl se.

Medan vi grejade kom solen fram. Vilken känsla. Arild njöt av att ha mig för sig själv. Han pratade oavbrutet och började varje mening med mamma... Det var inte riktigt vilsamt för mig men ändå mysigt att han gillar att vara med.

Vi plockade med två påsar med glas och sten hem för att slänga i sopnedkastet. Det är min ambition att göra så varje gång så kanske det kan bli lite snyggt även brevid min lott. Dessutom upptäckte jag att det låg en oöppnad gödselpåse. Vilket flyt. Nu är säsongen igång.