Inte bra, väldigt bra

Goda goda nyheter i veckan. Sjöbergen får vara kvar, det blir inga hus i naturidyllen. Jag och många drog en lättnadens suck. Mest positivt tycker jag att det är att politikerna backat bland annat på grund av opinionen som varit så emot. Demokratiska poäng i Göteborg.

Med strålande sol och helg borde vara ett utmärkt upplägg för en toppenstund på lotten. Men jag är inte riktigt i form. Jag själv-vabbade ett par dagar i veckan och fast jag känner mig frisk är jag inte på topp. Jag har en del saker hängande över mig som är viktiga och som jag måste få gjort. Jag kom dessutom i säng efter midnatt igår, hade barn i sängen en timme mitt i natten samt andra barnet kom redan halvsju i morse och detta gjorde att mitt psyke inte är riktigt inställd på rätt våglängd.

Så jag bestämde att vi bara skulle fika, det hade varit bra om jag hade hållt mig till det men nu är det en gång så att det kan jag inte. Vi samlade frön, det var kul. Vi fikade, det var också bra. Men sen kom smarta jag på att vi skulle peta ner blomsterlökarna som låg i lådan. Snödroppar, någon vacker alium, ja lök alltså, och så den där vackra som blir rutig som jag inte kommer ihåg vad den heter. Men med ungarnas tempo, griniga jag och att de samtidigt kom på att vattnet inte alls var avstängt som vi trodde gjorde att det blev en jättejobbig stund. Jag försökte rädda de lökar jag kunde, få ner dem på rätt djup, låta dem vattna en del men samtidigt försöka förhindra att de blev totalt genomblöta. Det är lite för kallt för att bli genomblöt nu tycker jag. Aaaagh, monstermamman. Jag lät inte trevlig alls. Och när jag skulle rulla in slangen då blev det värre. Jaja, man är inte på topp jämt men vi fikade ändå vars en kanelbulle i höstsolen. Gott så.

Planer och grannens ufon

När säsongen går mot sitt slut går min hjärna igång med nya planer. Såhär ser de ut:

Jag ska fortsätta med min fyraåriga växtföljd. 1. kålväxter, vitlök och squash, 2. rotfrukter och sallad, 3. Potatis, 4. Ärtor och bönor.

Men i år ska jag ligga steget före och redan nu kolla vad jag ska ha var istället för som alltid annars ta reda på det lagom tills det är dags att lägga ner fröna. För i år är jag grymt inspirerad av Lenas vintersquash som hon odlade på sin kompost. Och eftersom jag inte har någon egen, jag använder områdets gemensamma, så ska jag tillfälligt tillverka en kompost. I de odlingslådor där jag ska odla ettorna. Så jag tänker fylla de pallkragarna med gödsel och halm, upp till bredden och sen j-klar ska ni får se på squshar och pumpor nästa år!

Jag tänker också att jag ska gräva igenom alla mina gångar och täcka med täckbark. Lite av djungelkänslan kanske då försvinner?

Appropå djungel har jag hela (fd) kryddplätten som absolut behöver grävas och rensan, helst igår.

De blommor jag sått i barnkammaren ska planteras ut i rabatten och några blommor ska tas upp och delas.

Jag ska göra små odlingsrutor till barnen.

Ska skaffa vitlök att så i år.

Och om inte lökarna har frusit i lådan så ska de ner i jorden.

Det är en del kvar att göra :-)

Innan frosten

Hösten är här och när det varnas för frost då beger sig odlarfolket till sina täppor för att rädda vad som räddas kan. Bilburna jag fick i uppdrag att ta hem kompisens tre ufon som ligger på hennes lott, tre oranga vintersquashar odlade i komposten.Jag tog hem min egen också, samt alla morötter, rödbetor och bönor. Plockade de sista blommorna och samlade en del ringblomme- och slingekrasse frön. Potatisarna och några jordärtsskockor fick också följa med hem.

Som vanlilgt tappar jag tidsuppfattningen. Jag skulle ta med mig kinamat hem till familjen. Klockan var nästan halvsju när sambon ringde och påminde mig...ljuset höll på att ta slut och ändå var det saker jag tänkt göra som jag inte hann med. Så är mitt odlarliv. Alltid steget efter. Men det fungerar ändå. Det är en del av grejen. Det mesta löser sig. Och nu är skörden bärjad. Det känns bra.

Jag är ingen organiserad odlarmänniska. Inga snöräta rader, inga exakta radavstånd. Ingen större koll på exakt var jag sätter vilka frön. Jag sätter små skyltar med de bästa ambitioner att den här säsongen ska jag minsann ha koll, men de försvinner, blir överväxta eller texten försvinner. Det är bara att gilla läget. Och rätt som det är så återkommer kollen en aning. Ufonas hos kompisen några lotter bort kom tydligen från frön från mig. Hade jag ingen aning om.