Hösten är här och när det varnas för frost då beger sig odlarfolket till sina täppor för att rädda vad som räddas kan. Bilburna jag fick i uppdrag att ta hem kompisens tre ufon som ligger på hennes lott, tre oranga vintersquashar odlade i komposten.Jag tog hem min egen också, samt alla morötter, rödbetor och bönor. Plockade de sista blommorna och samlade en del ringblomme- och slingekrasse frön. Potatisarna och några jordärtsskockor fick också följa med hem.
Som vanlilgt tappar jag tidsuppfattningen. Jag skulle ta med mig kinamat hem till familjen. Klockan var nästan halvsju när sambon ringde och påminde mig...ljuset höll på att ta slut och ändå var det saker jag tänkt göra som jag inte hann med. Så är mitt odlarliv. Alltid steget efter. Men det fungerar ändå. Det är en del av grejen. Det mesta löser sig. Och nu är skörden bärjad. Det känns bra.
Jag är ingen organiserad odlarmänniska. Inga snöräta rader, inga exakta radavstånd. Ingen större koll på exakt var jag sätter vilka frön. Jag sätter små skyltar med de bästa ambitioner att den här säsongen ska jag minsann ha koll, men de försvinner, blir överväxta eller texten försvinner. Det är bara att gilla läget. Och rätt som det är så återkommer kollen en aning. Ufonas hos kompisen några lotter bort kom tydligen från frön från mig. Hade jag ingen aning om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar