Ett telefonsamtal

Det regnade idag. För första gången på mycket länge regnade det i flera timmar och natten till idag vattnade vi på lotten. En kompis satte på vattenspridaren och jag och dottern åkte dit idag på morgonen och stängde av. Det kan verka onödigt att vattna innan regn men tvärtom, då rinner inte regnvattnet av jorden utan går ner i den. Det kan verkligen behövas efter lång torka.

Sen firade vi att dottern snart fyller tre. Mitt i kalaset ringer närmsta odlingsgrannen. Han har aldrig ringt förut till mig. Det hade kommit vatten på deras lott. Inte bra. Inte bra alls. Mycket vatten. Potatisen hade blivit blöt. Man kan inte lämna vattenspridaren på och inte vara där och passa den. Jag sa som det var att det inte varit jag som satt på den, att jag vet att de inte vill att det ska komma vatten på deras lott och att det kanske hade varit så att flera hade varit igång och vattnat samtidigt, då sjunker trycket markant i vattnet så det blir svårt att mäta ut hur långt spridaren når.

Skulle jag ta upp allt jag är missnöjd med som de gör skulle det bli tjatigt och det vill jag inte heller. För jag vill ha Sjöbergen som en plats där jag blir lugn. Därför försöker jag hålla sams utan att för den skull bli överkörd. Jag tänker att det torkar nog. Att det inte var så mycket att hetsa upp sig för. Och att det blir ännu lite mindre roligt att möte dem i Sjöbergen framöver.