Tummetott

Nu är torkan inget problem, skur på skur har öst ner de senaste dagarna. En annons i GP lockade oss att kolla en stuga i Slottsskogskolonin. Sambon är inte intresserad men tycker det är kul att titta. Han vill "ha på riktigt", ett torp på landet, helst med skog till. Jag är intresserad. Just därför vill jag inte egentligen titta. För då händer det som idag. Det var ju naturligtvis helt underbart. Vi kollade på två stugor. Det första var annonsen i tidningen, det var fint för att det såg ut precis som mormor och Kurths kolonistuga gjorde. Blev lite tårögd därinne. Men sen såg vi på en annan där en riktigt entusiast snabbt fångade mig med odlingsprat. Wow! VILL HA!

Jag gillar det lilla formatet. Det skulle gå att sköta om. Jag gillar det nära formatet. Inga reser. Kan sticka hem och sova, kan pipa över en kväll. Jag gillar faktiskt att ha grannar. Även om det är nästan i knät. Och jag tänker mig barnen på kolonin, kompisar, lekplatsen och vilken underbar samlingsplats det skulle kunna bli under deras barndom.

Men. Mannen vill inte. Och. DET ÄR FÖR DYRT. Snyft. Minst 550000:-. Det är inte klokt. Det är inte klokt. Det är inte klokt.

För att trösta mig tänkte jag att jag skulle sticka till min lott när ett av två barn somnat. För att få njuta lite i alla fall. Barn nummer ett somnade närmare halvnio och jag skulle bara ha hunnit upp för att se på sniglarna och sen varit tvungen att cykla hem igen för att det varit för mörkt.

Så det blev ingenting. Bara ett supersug efter en stuga i slottskogskolonin, eller åtminstone en förmåga att göra gemensamma drömmar. Dubbel sorg.