Inte så avstressande som det kan vara...

För att hinna vara på lotten något innan det var dags att gå hem och fixa mat så hämtade jag Yrla extra tidigt i onsdags. Det brukar vara avkopplande att vara där uppe. Till och med när Yrla är med. Men med två barn. Nej, det var det inte. Men vi fikade mellanmål i solen. Arild klättrade upp i pallkragarna, fulla med groende frön, och Yrla ville hjälpa till, där det inte gick att göra det. Det var underbart ändå men jag måste medge att kirskålen stressar mig. Det är ett par säsonger sedan jag gav den en dust runt bland annat bärbuskarna och den har tagit över. Det är också så att jag behövde göra en del rockader. För kunna sätta de sista potatisarna (kommer ändå inte få plats med alla) så måste högen med gödsel bort och den behövs i kryddlandet och kryddlandet var som sagt fyllt med ogräs. Så full av handlingsinriktat fokus försökte jag ta tag i detta. Det gick inte med barnen.

Efter läggningen tog jag cykeln och åkte upp igen. Istället för att vattna som jag borde så rensade jag mig igenom en bra bit av ogräslandet. Ahhgr! Vilken tillfredsställelse. Det är inte färdigt. Men det känns bättre. Nu är det bara vattningen som som hänger över mig. Det kan vara riktigt bråttom. Fick förresten med mig säsongens första rabarber med hem. På söndag blir det paj.