Äntligen

Äntligen fick jag en tillräckligt lång stund för att hinna glömma tiden. När jag åkte hem var det så mörkt att jordgubbsblommorna lyste vitt, pingstliljorna vaggade i vinden och allt annat var mörkt skumrask.

Nåja, jag ska börja i rätt ände. Efter det totala antiklimax igår såg jag till att få komma till Sjöbergen idag istället. Tog med dottern som sov middag i vagnen på väg upp. Tänkte att det är gott om tid, vi behöver inte vara hemma förrän fem då sambon skulle gå på årsmöte. Men den eftermiddagen var slut innan jag hunnit börja. Eller jo börja hann jag men inte bli något färdig alls. Och hela tiden fick jag vakta så att jag inte missade tiden. Den har nämligen en benägenhet att rinna undan väldigt fort däruppe, tiden. Det gjorde den nu med. Och vi blev så sena hem att sambon kom för sent till mötet...

Så. Efter läggningar tog jag bilen upp. Inga barn. Inga trevliga grannar att snacka med. Bara göra. :-)

Fick rensat färdigt i kryddlandet (hyfsat) lagt på gödseln som jag tänkt länge. Vänt den lilla plätten där de sista potatisarna ska ner. De hade jag glömt hemma för andra gången idag. Fick rensat färdigt i blomlandet vid gången, samt flyttat några av de blommor som stått helt tokigt. Skulle egentligen behöva ta upp alla blommor. Rensa igenom jättenoga för att få bort allt ogräs och sen ösa på med ny jord och gödsel och kompost och sen ner med alla blommorna igen. Det är inte den här säsongens projekt.

I mina pallkragar har salladen kommit, majrovorna hann jag gallra, morötter och fänkål är precis på väg att sticka upp. De första sockerärterna börjar titta fram. Och det syns lite lite av potaisen.

Tänker så lite mer morätter snart, och sommarblommor och säkert nått mer som jag inte minns nu. Och så väntar jag på att jorden ska bli tillräckligt varm så att squaschen, kalebassen och bönorna kan sås.

Ja, just det, fick lite purjoplanter av en granne som jag också satte idag. Uj, vad mycket jag fick gjort.

Det finns något pedagogiskt i att skriva ner vad man gör eftersom jag så lätt tror att jag alltid ska hinna får gjort mer än vad som är möjligt. Jag övar på att se vad som är gjort istället.

Suget efter en egen kolonistuga har inte riktigt släppt även om det känns bättre nu. Maria och Måns: jag är grymt avundsjuk. Och eftersom Maria frågade efter råd och jag inte hinner komma ner nu under våren så skriver jag lite här till er.

Tänk efter vad ni vill använda er jätteplätt till. Vad finns på den? Vill ni ha kvar det? Ska det stå där det står? Det är det första. Sen kollar ni om ni har rotogräs. Där är grannarna ovärdeliga. De vet hur bladen ser ut om inte ni gör det. Jag kan en hel del om kirskål, kvickrot och åkervinda. Men hos er kan det lika bra vara helt andra ogräs som är pinan. Gå inte på myten om att en jordfräs är effektiv och snabbt gör tråkigt jobb. Rensa för hand. För det är nästa steg. Gräv med grepen, rensa bort alla rötter ni ser, gräv igen och få ont i ryggen och må bra. På samma gång som ni gräver kan ni passa på och kolla hur jorden mår, och varför inte gödsla och skicka ner jordförbättrare som halm eller kompostjord?

Just nu håller jag på att samla de flesta blommor på ett ställe för jag har tröttnat på att det står perenner där rotogräset har spritt sig. Det blir svårt att komma åt rotogräset då.

Tog med hem en kasse rabarber att pyssla med imorgon men nu ropar sängen. Sooooova!