Lilla liten

Det har varit en vecka med kalasförberedelser vilket i praktiken har inneburit att jag och sambo har försökt röja undan det värsta i vår lägenhet medan barnen har röjt tillbaka allt till det vanliga kaoset. Detta innebar naturligtvis att lotten fick stå tillbaka och med skinande sol och sommarvärme (nåja för en vecka sedan snöade det) så steg så min stresströskel. Tänk om sådden torkade bort? Så efter att ha hållt två kalas, ett för släkten och ett för dagiskompisarna så tog jag med mig minstingen i förmiddags för att vattna. Han skulle nämligen till vårdcentralen för att kolla sin hosta och sitt kvällsont i örat. Men inte förrän kl 11 så vi hade ett par timmar över. Vi vattnade och hade det trevligt, gick till vårdcentralen och väl där bröt han ihop. Grät och skrek och grät igen och ville bara hem. Jag kände mig som ondskan själv på jorden och nu har han sovit i tre timmar, vill inte äta, inte dricka och inte få alvedon. Lilla liten. Vad är väl ett par borttorkade fröer mot en liten som är sjuk? De går ju att så om igen.