Jag håller på med en plätt, en extra besvärlig plätt som jag har varit igenom ett par gånger förut men tydligen inte tillräckligt noggrant. Jag får upp korgvis med rötter. Vita halvcentimeter tjocka rötter som lätta går av. Stenar och småsten till förbannelse. Och tegelstenar och andra bumlingar. Tänk om ändå hade haft någonstans att slänga skräpet? Jag kommer att få kånka hem sten. Hinkvis med sten. Plätten det handlar om är 1 m2.
Jag vet att om en enda liten rotbit blir kvar kommer jag få göra om jobbet igen om ett tag. Det är ett evighetsprojekt. Och ändå står jag där med böjd rygg, bänder med grepen, slänger sten och glas på ett ställe, rötter på ett annat och längtar efter att bli klar. Det finns roligare grävning. Kommer dit snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar